Den här godingen som under gårdagens utflykt var så glad (busig, men glad) har varit mindre glad under morgonen. Eller ja, till en början var allt frid och fröjd men sådär alldeles lagom tills det var dags att gå hemifrån bröt han ihop. Allt på grund av att han kom på att han nu ville stänga av tv:n. Att han först kastat fjärrkontrollen när jag frågade om han ville stänga av tv:n var som bortblåst. Hela vägen (som egentligen inte är så lång men som i dag kändes som flera mil) grät och skrek han. Ingenting hjälpte. Några gånger vände han till och med om och började gå hemåt, ibland puttade han mig hemåt. Några steg före grinden till förskolan gjorde jag en sista kraftansträngning. Ringde till babe och lät E få vädra sina känslor och sen bar jag honom in medan jag sjöng "blinka lilla stjärna". Väl inne grät han en skvätt till innan vi fick ett fint avslut med både puss, kram och vink genom fönstret. Puuuuhh! Slutet gott, allting gott.