Checkar ut

Är sådär lite lagom hängig nu mest hela tiden. Mest på kvällarna, såsom det brukar vara. Och på morgonarna. Fast det beror nog iochförsig snarare på att Elliot just nu inte vill sova mer än typ två timmar i sträck. Den filuren. Hursomhelst så är jag inte lika pepp som vanligt just nu så jag ligger lågt och återkommer när energin hittar tillbaka. Väldigt snart hoppas jag.

Den som väntar på något gott

Mina fina fina vänner gav Elliot, mig och P en helt fantastisk födelsepresent. Vi fick en fotosession för vår lilla familj. När Elliot var ganska exakt en och en halv månad var det dags och Gisela kom hem till vår lägenhet för att föreviga oss. Japp, hon kom hem till oss. Vi slapp krångla på oss kläder och ta oss till nåpn fotostudio. Istället kunde vi ta det lugnt, sova ut och bara vänta tills hon kom. Mycket trevligt. dessutom är det nog det absolut smartaste sättet att fota en nyfödd liten skatt på eftersom det inte riktigt går att styra när denna vill vara vaken, är glad, vill äta, är ledsen, behöver ny blöja eller är förbannad. Hemma är det liksom en aning lättare att som nybliven förälder slappna av och ta allt som det kommer trots att du befinner dig mitt i en fotosession. Hur som helst så blev korten superfina och det var mycket svårt att välja ut de 10 bilder som vi får behålla. Vi drog ut på det ett tag och inte förrän för några veckor sen fattade vi det sutgiltiga beslutet. Sedan dess har Gisela redigerat och fixat med våra valda bilder och i fredags fick vi ett e-mail om att hon är klar och att vi borde ha cd-skivan med bilderna på måndag. Åh, som jag längtar efter att få dem. Nu ska här framkallas, ramas in och hängas upp på väggarna. Äntligen kommer vårt hem bli ännu mera hemma. Jag kan knappt bärga mig tills jag får se slutresultatet.

Här kan ni spana in Giselas fina arbete och kanske boka in en egen session.


Action under fotograferingen.

Kom så går vi

Efter lite övertalning fick jag tillslut med mig P ut på en prommis i Nackareservatet. Han är inte speciellt mycket för promenader min babe, förstår sig inte riktigt på det där med att gå utan något mål. För hem räknas liksom inte. Oftast får jag därför gå ut ensam och det börjar bli lite trist då alla rundor numera har gåtts ett antal gånger. Jag ska väl erkänna att inte jag heller alltid är speciellt pigg på att ta den dagliga promenaden men jag gör det ändå. Det är bra för Elliot med dagsljus och frisk luft. Ja, för mig och P också förstås. Det där sista använde jag dock inte som argument när jag försökte övertala honom. Nej, då använde jag endast Elliot som anledning. Det är liksom svårare att vägra när det handlar om ens sons bästa.


Till en början åkte E framåt.

Sen vände vi på vår köldbitna lilla gobit så han fick sova en stund.

Visa fler inlägg