Ay, que calor!

Det är så galet varmt att allt jag orkar med är att sitta stilla och lyssna på ljuden runt omkring mig. Tuppar som gal, barn som ropar, fötter mot asfalten, en sopborste mot ett golv, musik från grannen, avokadoförsäljarens rop och röster från tv:n nedifrån. Har ännu inte riktigt förstått att jag är här, men det är jag verkligen, ljuden och dofterna av tropik och mat påminner mig gång på gång.

Åt ris och spagetti med fläsk (min favvis) till lunch, ganska mycket tyckte jag men övriga familjemedlemmar upplyste mig om att jag knappt åt någonting. Jag blev mätt i alla fall och kände inte behov av mer mat just då. Nu däremot, cirka 2 timmar senare, kurrar magen en aning. Jag skyller på värmen, jag orkar inte, och har för den delen inte ens lust att äta, när det är så varmt. Det blir mest bara något som ska göras, ett slags tidsfördriv i brist på ork till annat. Kanske låter tragiskt men att ta sig ut ur husen mitt på dagen, det gör bara de som har någon anledning,annars stannar man hemma och håller sig stilla.

Där nere ligger Clari och Arianny och napar med fläkten på. Clari har efter att strömen återvände avancerat till sängen, innan låg hon på golvet då sängen bara gjorde henne varmare. Svärmor och svärfar sitter utanför huset och svalkar sig och resten har flytt huset. Fläktar är definitivt en gudagåva för människor i varma länder, det gör i alla fall situationen lite lättare.

Vet faktiskt inte exakt hur vamt det är, ska jag vara ärlig så tror jag inte det är så exeptionellt varmt egentligen men det räcker gott och väl för att göra oss alla matta. Kommer detta fortsätta, och det kommer det med största sannorlikhet, så kommer studierna bli en verklig utmaning. Visste att värmen skulle vara till min nackdel men jag hade nog ändå glömt exakt hur varmt det blir. It's all good though, I will survive och det med bravur. :S

I'm here

Nu sitter jag här, i Clari och Ariannys rum i Santo Domingo, har plockat i ordning och donat och ska äntligen lägga mig och sova....många vakna timmar har det blivit.

Dinner for one

Ligger nu nedbäddad i en härligt frasig säng på Renaissance Heathrow Hotel, all oro är efter det positiva beskedet på flygplatsen som bortblåst och jag jag ser nu fram emot en härlig frukostbuffé imorrn bitti innan resan mot Santo Domingo tar fart.

Natten som jag trodde skule bli olidlig har istället förvandlats till himmelriket med lite lyx i början av utmaningen, wonderful tycker jag men lite ensamt är det endå att äta ensam på en restaurang full av par och att sova i ett rum med en tom säng bredvid sig.

Visa fler inlägg