Det där med ålder

Asså nu har jag dunkat Oskar Linnros "25" konstant i flera dar och fullkomligt älskar den. Mycket på grund av O's härliga röst och svängiga melodi men främst handlar det (som i de vanliga fall) om texten. Jag är så med på "fy fan va skönt att inte bli 25 igen", SÅ med. Inte för att jag på något sätt var olycklig när jag var 25 eller så, tvärt om trivdes jag rätt bra med mitt liv då. Men det är just som är keywordet. Nu tycker jag att det är skönt att vara 27, going on 28. Även om det kanske inte verkar som mitt liv förändrats så mycket sedan 25 så har det hänt stora grejer, inuti mig. Ibland känner jag mig som ett litet barn, jag gör nya upptäckter hela tiden. Har säkert varit så i hela mitt liv, eller, det är klart att det har, men det är först nu jag riktigt tar mig tid och funderar över det. Först nu sprnger jag inte bara vidare utan stannar och funderar. Jag har insett så mycket som jag tidigare bara såg förbi och inte låtsades om eller kanske inte hann se för allt annat. Bland det viktigaste jag har lärt mig är nog att jag inte är så speciell som jag tror. Well, nu lät det där kanske lite tragiskt men jag menade det på ett positivt sätt. Jag har insett att vi alla är mer lika varandra än vad vi tror, att det inte bara är jag som känner eller tänker på ett visst sätt. Jag har också lärt mig att allt, absolut allt har en förklaring även om den inte går att "se" eller "ta" på och att allt vi tror vi ser egentligen inte är som det verkar. Det har även blivit tydligare att det perfekta livet inte existerar och att det därför inte finns någon anledning att låtsas att vi lever ett sådant, det är ok att visa sig sårbar och hjälplös ibland, det kan till och med vara coolt. Men framför allt, kärlek är det viktigaste som finns och det inte får tas för i givet.

Hur som helst, jag känner att jag är rätt nöjd med att vara där jag är just nu och ser fram emot allt som komma skall. Läste föresten i tidningen igår om en ny brittisk studie som visar på att kvinnans attraktionskraft är som störst vid 31. Då ska vi tydligen utstråla som mest självsäkerhet, klä oss snyggast och vara som ödmjukast. Det där ungdomliga sitter fortfarande i men vi är mer kompisar med oss själva och fokuserar inte lika mycket på det yttre. Ännu bättre tider väntar alltså. Härligt!

Ärligt talat tänker jag inte speciellt mycket på ålder längre. Ibland gör jag det såklart, och ibland råkar jag till och med använda ålder i mina pepptalks (hrrrmmm), men oftast tänker jag inte på det. Idag har jag dock blivit påmind två gånger om min ålder. Vid lunch blev det nämligen strålande fint väder så jag och P bestämde oss för att åka till Piteå och gå på lite festival. Strosade runt i stan bland människor och tält ett tag och innan det var dags att rulla hem igen passade vi på att åka ut till Pite havsbad och kolla läget. Har aldrig varit där och ville kika om det är värt ett besök innan vi lämnar norr. Men vi kom inte längre än till entrén. Där stod nämligen en kille och informerade oss om att det var en åldersgräns på 30 på grund av PDOL (Piteå dansar och ler). TRETTIO??? Vad är det för jäkla åldersgräns? Eller, jag tror kanske jag förstår (lika ålder leka bäst) men jag blev bara så paff. Fick tänka till flera gånger, jag är är 27..a men då...30 sa han..vänta nu...jag är 27..han sa 30....jag kommer inte in!! Vi skrattade lite och åkte snopna därifrån utan att ens ha fått se badet, hela området var avspärrat. Jaha, då var jag helt plötsligt en liten skit då, konstigt. Åldersgränser var det länge sen jag behövde oroa mig för. Det blev till att bege oss hem istället och väl hemma jag drog till ICA för att shoppa lite middagsingredienser. På väg hem från affären passerade jag Porsöns ungdomsmaffia som satt och gjorde sitt, hängde. När jag kommit några steg bort kom en busvisslig tätt följd av "shake your ass". Jag hade precis blivit visslad på av ett gäng 15, högst 16 åringar!! Skrattade lite för mig själv, svängde lite extra på what my mama gave me och skyndade hem för att berätta för P. Jag veeeet att killarna antagligen mest försökte imponera på varandra men vafan jag tänker njuta. Jag är 27 år UNG och så kattig att till och med 15 åringar vill ha mig. Alla vet ju hur kräsna hormonstinna tonårskillar är. Eller hur var det nu? Fatta hur åtrådd jag kommer vara när jag är 31!


Egofoton

Mentala tidsgränser

Jag har sedan länge (ända sedan jag började styra själv över min läggtid) haft problem med att komma i säng i bra tid på kvällen. Det är mycket sällan jag kommer i säng innan midnatt och då kan jag inte bara somna utan måste läsa, spela eller snacka mig till sömns. Släcker lampan gör jag oftast först mellan 01.00 och 02.00, på helgerna många gånger mycket, MYCKET senare avsett om jag bara är hemma. Har på senare år insett att jag har någon slags mental tidsgräns, som jag själv satt upp, för när det är ok att sova eller snarare när dagen är över. Gränsen är satt till 24.00. Jag räknar helt seriöst ned tiden med 24.00 som sluttid. Rätt så sjukt men jag har hakat upp mig och har jättesvårt att ta mig ur den dåliga vanan.

Under de senaste dagarna har jag upptäckt en annan sån här gräns jag satt upp. Förstår egentligen inte hur den har kunnat undgå mig tidigare för när jag tänker efter har den nog hängt med ändå sen jag startade plugga eller kanske egentligen i hela mitt liv!? Det är nämligen så att jag är väldigt morgontrött. Jag är liksom inte riktigt mig själv när jag vaknar, oavsett när jag vaknar, och det tar timmar att komma igång. Den nyupptäckta tidsgränsen bygger lite på detta. Under de perioder då jag pluggar eller kanske bättre sagt, intensivpluggar (typ inför tentor, under skrivandet av hemtentor och så vidare) så kommer jag aldrig riktigt till skott förrän efter klockan 12.00. Det händer ofta att jag ställer klockan tidigt för att komma upp och sätta igång men det slutar oftast ändå med att jag bara sitter i soffan och glor på tv eller springer runt och plockar och donar tills det magiska klockslaget. jag myser hellre lite längre och börjar när det är dag. För i min värld är det inte rikigt dag förrän efter 12.00.

Att nattgränsen är sjuk (det är ju så himla skönt att sova) är en sak men jag kan ju alltid ta ige sömnen på något sätt. Det är värre med pluggg-/daggränsen, ja förlorar så himla mycket effektiv tid på det här sättet. Måste jobba lite mer på att bryta vansinnet, livet skulle bli så mycket mer harmoniskt så.

Ja, jag vet, jag ÄR sjuuuuuuk!

Visa fler inlägg