The sky is the limit

Har så jäkla mycket just nu att jag inte riktigt vetat vad jag ska ta mig till. Har sovit alldeles för lite och känt som att jag aldrig får någonting gjort. I alla fall inte ordentligt gjort. Nu har jag dock bestämt mig för att det ska gå bra. Insåg igår kväll när jag låg i sängen och pluggade att det faktiskt kan gå att få ihop allt, om jag bara prioriterar rätt och inte tar allt så himla seriöst.

Dagens planering:
1. Planera klart DR infon inför morgondagens fadderträff. (Jobba hemifrån)
2. (Skriva rent gårdagens protokoll.) BARA om tid finns!
3. Äta lunch!! MYCKET VIKTIGT!
4. Börja resan in mot kontoret. (Plugga om jag orkar, annars napa)
5. Möte om fadderträffen imorgon: putsa till mina anteckningar och slutföra gemensam power point. (Utnyttja team work)
6. Skriva rent protokoll om ej hunnit tidigare.
7. Åka hem tidigt och fortsätta jobba hemifrån: OPCRC.
8. Äta middag.
9. Plugga effektivt i 3 timmar.
10. Tv-häng. (JIPPIIIIE!)

Lördagens planering:
1. Unna mig själv en sovmorgon.
2. Äta en låååång smarrig frukost. (American?)
3. Påbörja resan till fadderträffen.
4. Hålla föredraget. (MAX 2 timmar)
5. Snack:a på tåget hem.
6. Plugga!!
7. Avbrott för en lång, smarrig middag.
8. Fortsätta pluggandet. (Senast till klockan 22.00)
9. Film i sängen. (Gärna med sövande effekt så jag somnar)

Söndagens planering:
1. Gå upp tidigt. (:()
2. Liiiiten frukost framför datorn. (Komma ihåg att spara mig tills nästa frulle)
3. Avsluta hemtentan och skicka in. (10:00?)
4. Åka hem till mormor och morfar för söndagsfrukost.
5. Bara vara!!! (ÄNTLIGEN!)


I can do it!

Kick-boxing

Nu är det så trångt där inne att bebis snart inte vet vart han ska ta vägen. Han kickar och boxas för fullt, så pass mycket att jag ibland knappt kan sitta ner. Idag trodde jag nästan jag skulle kissa på mig när han pricka blåsan och igår kväll hoppade tidningen på magen där jag låg och läste. Och ändå är det sex veckor kvar. Kanske ännu mer.

Vi var hos barnmorskan igår och jag hade lyckats med bedriften att gå upp nästan två kilo på ynka tre veckor, ganska tungt gjort tycker jag. Om det är bra eller dåligt är oväsentligt, mest bara fakta. Vi fick veta att vi ska få gå och kolla på bebis igen, på tisdag blir det ultraljud. Ska bli mysigt att få se honom och jag hoppas att vi ska få reda på vad han kan tänkas väga. Han verkar han vänt sig nedåt nu vilket är bra, hoppas han stannar så.

Mycket bebis nu, det är svårt att tänka på något annat måste jag säga när magen hoppar mest hela tiden.

Grattis bebis!

Idag (eller kanske igår nu egentligen, lördag) firar vi 33 veckor. Bara sju veckor kvar, helt otroligt galet. Jag börjar tänka mer och mer på förlossningen och trots att jag känner mig rätt trygg så börjar jag bli nervös och hoppas han stannar där inne de sju veckor som är kvar så jag hinner förbereda mig lite mer mentalt. Tänk att det snart är min tur att föda barn. Det har hittills kännts så overkligt men verkligheten håller på att springa ikapp mig och det blir allt verkligare för var dag som går. Yiayks! Tänk att vår lilla kille snart är här. Vår kille. Smaka på den ni!

Visa fler inlägg