Fina mamma

Vaknade med en hellåst nacke i går morse. Jag var sådär ynklig och hjälplös som jag avskyr att vara. Jag tvingade mig upp men efter en svimattack på toaletten och oförmåga att ens sitta upp ringde min älskade man till min älskade mamma för lite tips om hur vi skulle kunna dämpa smärtan en aning. Som jag anat var det bara att knapra i mig några tabletter, svepa in mig i värme och återvända till liggande läge och takstirrning. Blä! Trots ilska över att jag skulle behöva spendera helgen på detta vis somnade jag på grund av smärta och utmattning om tills vi fick samtal om att mamma var på väg över. Hon kom för att avlasta finaste P så att han skulle kunna åka och lira basket. Med sig hade hon underbara tulpaner, trisslotter och supermumsig fudge, mamma är allt bra på att muntra upp hon. Lyckligtvis hade smärtan vid det här laget också gett med sig en aning och jag kunde följa med henne hem mys och god mat istället för att behöva ligga och tråka i lägenheten. Dagen jag trodde skulle bli en av mina jobbigaste gjorde en helomvändning tack vare mamma. Min fina mamma.

      

Inte hela vägen

Det gick inte, jag fick inte jobbet. Känns rätt tungt just nu så jag tror jag slutar skriva och försöker ta tag i plugget istället.

F.I.L.L

Förra helgen hälsade vi på fina country girl Lotte i Köpenhamn. Eller rättare sagt i Viby, det är där hon bor nämligen. Det var helt underbart att ses igen, det blir alldeles för sällan men det är kul att vi fortfarande håller kontakten. Nu hoppas vi att Lotte ska kunna komma och hälsa på oss här uppe i den kungliga huvudstaden snart. Mycket snart.

Visa fler inlägg