Vi fick i alla fall ett litet smakprov av midsommaren

Jobb, migrän, extrem trötthet, hosta, snor och feber till trots fick vår lilla familj ändå lite midsommar till middag. Små grodorna, krans i håret och annat midsomrigt mys får vänta tills nästa år. Trist, men det viktigaste är trots allt hälsan och då får till och med favvotraditioner stå åt sidan. Midsommartårtan a.k.a.midsommarpizzan,

Orättvisa och sorg

Livet är inte rättvist, inte på något sätt. Det gör ont i mig, å deras vägnar. Jag sörjer med dem men vet att allt kommer bli bra. De är starka. Önskar att ingen skulle behöva vara så stark. Mina bekymmer känns numera löjliga. Vad har jag egentligen att klaga på? Jag är ju frisk. Mina killar med och våra familjer och vänner. Jag känner lite extra tacksamhet för det just nu mitt i min sorg för min vän och hennes familj. Jag finns här för dig när du inte orkar vara stark. Och alltid annars med.

Det närmsta vi kommer ett luciatåg i år

Så himla tråkigt (och typiskt) att lillen skulle åka på kräksjuka precis just i natt. Han skulle ju gå (jaja, bäras) med i sitt första luciatåg i dag som en liten tomte och stråla ikapp med ljuset. Jaja, han skulle antagligen ha gråtit och vägrat gå med i alla fall men det spelar ingen roll. E skulle  varit med i sitt första luciatåg i dag men nu blir det inte så. Har dock fått se ett mysigt luciatåg i dag. Vi har nämligen en förskola i huset vi bor och de gick redan vid 8 i morse. Blev lite gråtmild (milt sagt) när jag såg godingarna komma gående och alla föräldrar som fotade och vinkade. Bläää för dig kräksjukan!
Närmare än såhär kommer vi inte ett luciatåg i år.
 
Visa fler inlägg