Fy, vad jag fick skämmas tidigare i dag. Kommer inte ihåg när jag skämts så sist, eller när jag ens skämdes sist. Usch, det var riktigt jobbigt faktiskt. Vår lägenhet ser ut som skit just nu. Ett bombnedslag där flyttkartonger, kläder, böcker, leksaker och damm står och ligger huller-om-buller. Det finns knappt en ledig yta förutom den lilla delen vi avsatt för Elliot. Jag är så tacksam att han fortfarande inte börjat röra sig speciellt mycket utan mer eller mindre stannar på den plats jag lägger honom. Annars skulle kaoset vid det här laget förvandlats till mega-kaos. Skitigt är det också, jag lägtar så efter att få dammsuga och skura hela lägenheten men det får bli när allt är packat. Eller åtminstonde det mesta. Hur som, det är äckligt här hemma just nu och jag vill inte att någon ska komma hit förrän vi kommit i lite bättre ordning. Fatta då hur stressad jag blev när det när jag stod och lagade middag ringde på dörren. Shiiiiiit! Vem kan det vara? Ingen har ju hört av sig, eller kan det möjligtvis vara C från föräldragruppen som vi ska få flyttkartonger av? Nej, men hon har ju inte min adress, jag skulle ju komma till henne och hämta dom. mamma? Pappa? Shiiiiiiiiit! Tog mig samman efter några sekunders panik ooch gick och öppnade dörren. Utanför står en man och tjej i arbetskläder. -Vi är här för att mäta fönstrena. F-n, det hade jag helt glömt! Jag ursäktar röran och det faktum att vi helt glömt att de skulle komma (trots utskick där vi ombads göra rum vid fönstrena och ta ner gardiner). Guuuu vad pinsamt! De var så himla gulliga, låtsades att allt var helt normalt, att det inte var så farligt. De flyttade på grejer, klev över saker och skrattade och skojade när vi bad om ursäkt. Stackarna. De måste ha varit helt förskräckta. Helt seriöst tror jag aldrig vi haft det så äckligt hemma förut, vi hade till och med vällingpulver på golvet. ILLA! Behöver jag tillägga att vi började plocka så snart de gått. Sen åkte jag och hämtade flyttkartongerna från C i föräldragruppen - allt för att unvika fler surprisebesök.

Nu är det snart ett år sen jag skrev en tenta och jag måste säga att jag faktiskt inte saknar plugget det minsta. Det är snarare helt underbart att slippa pm, redovisningar och tentor. Helt jäkla underbart. Men, nu är det ju så att jag aldrig fick till en av de tentor som skulle in förra våren. Jag var alldeles för trött och illamående så jag bestämde mig för att skjuta på den tills jag återfått krafterna. Hade tänkt skriva omtenta i augusti men då hade jag precis påbörjat praktiken och kände att jag ville satsa allt på den. Nästa tillfälle var en månad efter jag fött E så jag stod över den gången också. Nu är det dags igen och den här gången tänker jag köra. Inga bortförklaringar, nu vill jag få den här tentan ur världen så jag kan blicka framåt. Jag har kvar böckerna jag fått låna av klasskompisar (hej, dåligt samvete) så jag är redo. Trodde jag ja! Fick anvisningarna till tentan i dag och en av de två frågorna är helt baserad på en bok som jag inte känner igen alls. What??? Kan jag verkligen ha missat en bok? Skulle bli så jäkla besviken på mig själv i såna fall. Skickade iväg ett stressat mail till läraren och väntar nu på svar.

Det blev ett riktigt mysigt slut på gårdagen hemma hos Petra och Duane. Det är så kul att Pedro och Duane trivs så bra tillsammans, det är verkligen inget som ska tas för givet. E var go och glad största delen av besöket och myste gärna i soffan.

...barndomsminnen.

Man måste äta trots att packning står på schemat. I dag har Elliot käkat kött för första gången i sitt liv. Eller nu ljög jag, lät ju honom smaka lite leverpastej i går, men första gången han får en hel portion kött då. Fast även det är aningen ljugigt (nytt ord). Elliot har ätit en halv burk köpt barnmat med rubriken majs, potatis och skinka vilket innebär att det endast är några procent av den som är skinka. Hur som - Elliot har ätit kött i dag. Vilken fest! Festade till det lite extra genom att servera den med fina graverade skeden han fick av moster i dopgåva. Ska det va så ska det och det skulle det minsann i dag.

Förmiddagen och halva eftermiddagen har spenderats packandes. E har varit game största delen av dagen men nu börjar jag och P känna att det är dags för en paus. Nu drar vi ut i solen.

Tog en paus i sorterandet/packandet och njöt av det härliga vädret. Kan ju inte spendera hela dagen inne en sån här underbar dag och dessutom vill jag passa på att mysa på de smultronställen jag hittat här i trakterna innan vi flyttar. Det känns lite typsikt att vi flyttar precis när sommaren är på ingång, det finns så mycket härlig natur (Nackareservatet är en riktig pärla) runtomkring Bagis som jag gärna hade njutit av. Men som sagt, det är bara att passa på så länge det går. Än har vi två veckor.

Vi har lite mer att packa nu än när vi flyttade sist, som till exempel alla Es skor.

Lilla go somnade vid åttatiden utan problem i vår (och övriga utflugna barns) övernattningssäng här hemma hos mamma och Hasse och snusar fortfarande gott trots att jag nu ligger bredvid med tänd lampa. Det känns lite mysko att gå och lägga mig utan P snarkandes på andra sidan sängen. Å andra sidan hade han inte fått plats, åtminstone inte om E fick bestämma.

Plutten tyckte det passade bra att ligga på tvären i natt.

P.S Jäkla skit att Sverige åkte ut! D.S

När mamma och Hasse tar med E och går på promenad passar jag på att lägga mig i soffan och mumsar på Reese's Peanut Butter Cups. Kände att det måste vara ödet när jag hittade dessa i kassan tidigare i dag och köpte dom trots att jag precis plockat ihop en påse lösviktsgodis och en daimstrut. Har nämligen av någon underlig anledning cravat just dessa i någon vecka nu och i brist på dem gjort peanutbutter & jelly sanwich's. Minst sagt galet då jag aldrig varit mycket för såna. Dessa godingar fattade jag dock tycke för under slutet av mitt Au Pair år. Nu ska jag lägga mig och smaska och sen decka framför tv:n.

Trots missen med vattnet blev brödet mycket bra. Nästan sådär mumsigt som Kerstins mammas bröd som jag var helt galen i som liten. Fast bara nästan såklart. Nu är jag och E påväg till mormor och Hasse där vi har tänkt sova i natt. P jobbar i morgon så tänkte passa på att utnyttja dagen. Såhär får han dessutom sova ordentligt i natt. En påse nybakat bröd har fått åka med i väskan som jag tänkte vi ska mumsa på till frukost i morgon. Lämnade några hemma till P också så även han kan njuta lite i morgon innan jobbet.

Börjar med ett missöde direkt. Vips så åker en deciliter kallt vatten ner i jästen. Det skulle ju vara fingerljummet - typiskt! Hoppas det går att rädda jästen ned resterande 6-7 deciliter ljummet vatten.

Bilen gick igenom utan några som helst problem. Så jäkla skönt! Började tveka riktigt rejält på om vi fattat rätt beslut att besikta bilen när vi satt i bilen på väg till bilprovningen. Det var många månader sedan bilen kördes och den kändes inte alls som vanligt. Stressade upp mig själv rätt bra innan jag insåg att det inte tjänade något till och släppte det helt. Killarna på Gärdets provning var hur gulliga som helst och vi åkte därifrån med ett leende på läpparna. En riktigt nice surprise!

Vi skulle ha besiktat vår bil senast sista januari men på grund av diverse olika komplikationer och tankar om att göra oss av med bilen blev det aldrig av och bilen har nu bara stått de senaste månaderna. Inte bra. Nu när det snart är dags att flytta och vi har fortfarande inte kommit någon vart med bilen. Har dock insett att om vi ska kunna flytta på den utan att riskera att få böter, så behöver vi åtminstone se till att den går att köra lagligt. Sååå.. nu har vi äntligen fått tummen ur och bokat tid för uppkörning. När P kommer hem från jobbet drar vi och jag är minst sagt nervös över hur det ska gå. Den största anledningen till att vi negligerat bilen är att vi inte känner att vi har råd att ha en bil just nu egentligen. Tyvärr betyder neglekt när det kommer till bilar oftast att de blir ännu dyrare på grund av att den istället förfaller. Jag hoppas så att det inte är fallet utan att den går igenom besiktningen utan problem. Snälla håll era tummar och tår, vi behöver all hjälp vi kan få.

Snacka om att det är lättare att komma fram på t-centralen utan barnvagn. Hann från tuben till pendeln med 3 minuter, med goda marginaler. Det skulle ha varit omöjligt med vagnen. Är i alla fall på väg mot Jakan nu, utan E. Ska nämligen gå handledarkurs för övningskörning av bil med sis och mamma. Ska övningsköra lite med sis är det tänkt, både spännande och skrämmande. Hur som, playdaten var supermysig trots glömd snuttis. Så jäkla kul att våra bebisar börjar uppskatta varandra och jag kan inte låta bli att längta lite till den dagen de kan leka själva. Bara dom fortsätter vilja mysa också.

Kom på att torsdag är Kristihim och att det betyder att P är ledig då - lovely! Längtar, lägtar, längtar. Det är så himla skönt att vara två som kan dela på bebisgrejerna, att få lite tid för mig själv och att få mysa alla tre. Det märks så tydligt att E föredrar när vi är alla tre tillsammans. Han skiner liksom upp på ett helt annat sätt och tittar på mig och sen på P för att titta tillbaka på mig och tokle. Det är så underbart att se honom så tillfreds. I dag har jag och E tvättat, det är också betydligt skönare att göra tillsammans med P. Speciellt som vi inte har tvättmaskin hemma och tvättstugan ligger cirka 5 minuters promenad hemifrån. Det ska bli sååå skönt med tvättstuga i huset efter vi flyttar. Den här gången var det dock lite roligare än vanligt eftersom det var vagnklädseln som tvättades. Den blev mycket fräschare och nu ser jag fram emot att premiärköra en ren och fin speedy i morgon. Då väntar en busy dag med både lek och allvar. Borde nog krypa ner i sängen nu om jag ska orka vara pigg och glad hela dagen i morgon, då kan jag kanske lura sötsuget också. Är så galet sugen men som tur var gapar skåpen tomma.

Hade föreställt mig att få lite specialbehandling på morsdag, åtminstone min allra första, men icke. Istället för att vara helt utslagen av gårdagens välling har lillen vaknat ännu fler gånger än vanligt i natt. Ungefär 3 gånger tror jag. Tänkte under ett av mina toalettbesök-efter-amningen att jag skulle sätta igång bebis appen, som jag använde ett tag när han var yngre för att hålla kolla på maten, men jag orkade inte. Då är jag slut. Så, istället för en lugn natt till ära av morsdag har jag istället för 3 gånger varit uppe runt 6 gånger. Någon sovmorgon blev det heller ingen talan om. P gjorde ett tappert försök när han sa att han skulle ta honom om jag ammade honom först. HAH, jo men då somnar jag säkert om sen. Nä, det gick inte riktigt. Däremot fick jag ligga kvar en stund i sängen och bara mysa, det var skönt. Hade tänkt baka scones också men jag strejkade. En ganska konstig sak att strejka från egentligen, det drabbar ju trots allt mest mig själv. Fast egentligen spelar det ingen roll, jag åt gofrukost i alla fall och är för tillfället en ganska nöjd mamma. En stolt mamma är jag, till världens goaste hungriga lilla nattuggla. Och det där med specialbehandlingen kanske får vänta, det är ju trots allt i USA det är mors dag.

Oavsett vilket så avnjuts det solo med P snarkandes bredvid mig i soffan.

Sedan vi dagen efter Elliots 6 månadersdag introducerade vällingen har det gått riktigt trögt. Det är inte det att han inte tycker om den, han verkar helt enkelt bara inte ha lust att äta den. Om något har han snuttat i sig lite innan han övergår till att bita på nappen. Mycket roligare tydligen. Några gånger har vi kört med sked istället och en gång satt P till och med droppade i honom vällingen. Jag vill ju så gärna att han får i sin vällingen då jag hoppas det ska hjälpa honom att sova längre. Men skam det som ger sig. Varje kväll har vi försökt nu och i kväll då plötsligt var han med på noterna. Inte bara slukade han de 110 ml jag började med att fixa i ordning. Lillen ville till och med ha mer. Ungefär 200 ml fick plutten i sig. Starkt jobbat måste jag säga.

Trots att två av mina absoluta favoriter bort alldeles för långt ifrån mig just nu lyckas vi ses relativt ofta. I alla fall finaste P och jag. S är det väldigt länge sen jag träffade nu eller ens pratade med och jag längtar som bara den tills det blir juni och hon kommer till Sverige. P är i alla fall i Stockholm över helgen och jag och E lyckades sno åt oss några timmar av hennes tid. Det var nog mer än många andra fick och jag tror mig ana att E var anledningen till detta. Lilla gobiten var glad mest hela tiden och P fick sitt efterlängtade leende. Well, det var nog rätt många faktiskt leenden faktiskt. En massa mys hanns med.

Det är sådär lagom roligt att efter en lugn start på dagen då jag kommit till tunnelbanan i god tid, upptäcka att jag glömt plånboken och efter en station måste vända och åka tillbaka. Ännu "roligare" blir det när jag inser att jag har 2 minuter på mig för att hinna med nästa tåg, som jag förövrigt måste hinna med om jag inte ska bli ännu senare än de 5 minuter jag precis meddelat tjejen jag ska intervjua att jag kommer bli sen. Det blev till att springa upp för superrulltrappan och sen till huset där P var gullig att kasta ner plånkan. När jag sen kutat tillbaka blir jag ståendes på plattformen i 2 minuter ändå. Det har ju regnat. Haha, snacka om ironi.

Det är så mycket som händer med plutten just nu. Han upptäcker världen mer och mer för varje dag som går. Vissa saker är tydligare än andra. I går till exempel mötte jag och E upp Ida och Felicia och Erika och Ludwig i stan och rullade sen i väg till Djurgården för lite mamma- och bebishäng. Tidigare har det främst varit mammahäng eftersom våra pluttar inte riktigt fattat värdet av varandra. I går däremot märktes stor skillnad. Elliot tyckte det var riktigt spännande med sina likar och ville gärna känna och mysa lite. Så roligt att se dem trevandes efter varandras händer, fötter och ansikten. Snart kryper de säket ikapp.

Det här med att träna som jag hade på min mållista denna vecka går lite si sådär måste jag erkänna. I alla fall gymträningen. Måndagens gympass blev en PW istället, sen körde jag app-träning x2 i tisdags. I går skulle jag och finaste M träna men jag lyckade nästla mig ur den och vi spenderade istället kvällen här hemma. Väldigt mycket mysigare. Torsdagar brukar jag inte träna men däremot fredagar. Känner dock inte alls för att åka till Odenplan i morgon förmiddag och svettas med andra mammor. Jag känner för att sova halva dagen och sen spendera andra hälften i soffan med en massa mums. Kan ju fortsätta drömma om den där sovmorgonen och antagligen soffhänget med för den delen. Dessutom kanske jag ska träffa P som är i Stockholm över helgen. Fast träningen kan jag faktiskt styra över. Kommer antagligen avboka den i morgonbitti.

Satt och ammade (i min egen värld) som vanligt häromdagen när jag plötsligt fick ont i brötvårtan. Aoooouch sa jag och tittade ner för att se att lillen bitit tag i bröstvårtan och dragit utåt. Precis som han brukar göra när han börjar känna sig nöjd. Skillnaden den här gången var att han har 2 tänder (!!). Måste känts väldigt spännande med denna nya sensation för honom. För mig var det inte lika härligt. Kunde dock inte hålla mig för skratt när jag insåg vad som hänt. Lillen börjar bli stor.

I dag har jag fått uppleva det värsta hittills i min mammakarriär. Det kanske verkar som att jag gör en höna av en fjäder men tror mig det var illa. För att inte gå in på detaljer så kan jag ju säga att E fyllde en blöja (äntligen, det har varit jobbigt för plutten sen vi introducerade "vanlig mat") som sen läckte upp i ryggen. Något som hänt flertalet gånger tidigare men den här gången fanns en stor skillnad. Det stank!!! Fy f-n vad vridigt det var. Jag har aldrig haft problem med lukten (stanken) vid blöjbyte vad jag kan komma ihåg. I och för sig vet jag att jag har en förmåga att förtränga sånt som är onödigt att komma ihåg så det kan hända att jag haft några liknande upplevelser tidigare. Men med E har det i alla fall aldrig hänt tidigare. Snabbt in till badkaret, av med kläder och blöja och sen blev det till att skrubba så gott det gick med en hand. Jag kan ju säga som så, ni mamas and papas där ute som hulkar er när ni byter på era bebisar som fortfarande bara ammas, vänta ni bara. När det är dags för riktig mat väntar lukter ni aldrig tidigare kännt. Och önskar ni aldrig behövde känna. Hoppas P åker på nästa stinky. Iuuuckk!