Toktrött

Skulle kunna somna nu. Sittandes på tåget. Utan fönsterplats. Skrivandes detta inlägg. Missa min hållplats och få vända vid ändhållplatsen. Skulle antagligen fortfarande sova då och när jag kommer till min hållplats igen. Om ingen vänlig själ skulle väcka mig såklart. Men det känns ytterst osäkert så jag stretar emot. Två stopp kvar. Kämpar.


Tillbaka från det döda

De två senaste veckorna har varit de värsta på mycket länge. Jag har varit helt deckad. DECKAD. Att jag ens lyckades jobba i helgen är ett under. Har nog hunnit med de flesta krämpor; halsont, snuva, huvudvärk, tandvärk, illamående, muskelvärk och stel nacke och rygg. Ja, fy, hade till och med ont i örat en dag. Häromdagen undrade jag, när huvudet bultade som hårdast, munnen gjorde mig galen och jag kved av smärta i rygg och nacke så fort jag rörde mig en milimeter, om jag någonsin skulle bli bra igen. Sen fick jag tillbaka förnuftet och fick dåligt samvete över min självömkan då jag vet att vissa lever med ständiga krämpor och jag antagligen skulle må bättre inom några få dagar. I dag känns det bättre. Inte helt bra men helt klart bättre. Jag har kunnat hämta lillen från föris och ta hand om alla kvällsrutiner. Ingen bigie egentligen, men just nu känns det stort. Snart är jag tillbaka igen. Full force.

Var är E?? Det gäller att ha ögonen med sig vid hämtning på föris.

Snö, skönhet och vinst

Lyckan som uppstod i morse när lillen såg all snö som fallit under natten var total. När jag frågade om han ville åka snow-racern till föris började han genast leta. Han var så förväntansfull och påklädningen gick betydligt lättare än vad den vanligtvis gör. Hela vägen till föris smilade E och väl där sa han hejdå, pussades och kramades. Inga tårar eller separationsångest. Min fina lilla kille, han måste ha saknat föris efter nästan två veckor här hemma.
 
Dagen har jag spenderat på mig själv. Fixat några små måsten, shoppat skönhetsprodukter jag saknat sen ett tag tillbaka och fixat ögonbrynen. Så nu känner jag mig trots förkylning betydligt fräschare och längtar ännu mer efter att krya på mig ordentligt.
 
Under dagen försvann såklart den älskade snön och jag fick bära snow-racern över axeln och lillen gå hem från föris. Lite snö fanns dock kvar i en backe vi passerade så vi passade på att ta några åk och ha lite snöbollskrig. Vem vet när vi får se snö igen liksom?
 
Summan av kardemumman är att det har varit en fin torsdag. Och ännu lite finare blev den av ett besked om en bokvinst till lillen. Nu ser vi fram emot paket med posten.
 
Go'natt alla fina!
 
Glad liten racare.
Visa fler inlägg