Lillen och DR
Nu har vi varit här i två veckor redan, i härliga, omtumlande Dominikanska Republiken. Det har varit två veckor av sol, familj och fläng. Vi njuter så mycket vi bara kan och försöker ta dagen som den kommer.
En hel del av tiden har spenderats i lugn och ro hemma med familjen. Det har tagit tid för E att vänja sig vid allt. Först nu har han börjat öppna upp sig lite mer och släppa in kusiner och andra familjemedlemmar. Lilla gubben, det är svårt att riktigt förstå hur allt känns för honom. Att äntligen vara hos hans familj som han känner men ändå inte känner. I hans land som är så främmande för honom.
Hönsen, tupparna och ankorna har dock varit hans trygghet redan från första dagen. Enligt honom så ropar dom på honom ibland. Hans farfar är inte förvånad utan mmenar att bandet till finna i lillens blod då både hans farfar och farfarsfar varit galleros.
Även med älskade älskade lillkusinen känner sig lillen trygg. Han n den första han frågar efter när han vaknar och när vi är på utflykt utan honom säger han ofta att han saknar sin kusi . När dom är tillsammans älskar han att sjunga för honom. Gullekusinerna.
Överhuvudtaget har hans trygghet under de första veckorna här varit kopplad till jämlika. Med barn och djur har han varit sitt vanliga jag. Inte speciellt konstigt alls att det är jobbigare med vuxna. Talet har börjat komma men mest pratar han sitt eget språk som är någon blandning av svenska, spanska och engelska. Han pekar mycket också. Älskade grisen är så tapper. För förutom allt nytt så har han även hunnit med att ha feber och några konstiga utslag som vi fortfarande behandlar. Hoppas dom läker snart för jag vill till stranden igen. Det är förövrigt en plats han älskar.
♡