Finaste, älskade lilla gobiten

Sitter ensam i soffan med benen på bordet och laptopen i knät. Uppsatsdokumentet är öppnat, lillen sover och babe står i duschen. Åh, vad jag längtar tills jag kan släppa uppsatsen och gå tillbaka till att bara mysa under kvällarna. Plugg är verkligen inte vad jag vill syssla med efter en dag på jobbet. Oh, well. Nu är det inte lång tid kvar tills det är över. Och livet är faktiskt rätt fantastiskt ändå. Som när E kommer springandes mot mig när jag kommer hem från jobbet, ropandes "maaammaaaaaaaa!!!". Eller när han som i dag ger mig blommor och säger "tack!". Då glömmer jag alla tråkiga måsten för ett tack och kan bara känna tacksamhet.

Finblommorna
↑