lisa.now

Att hinna klart med uppsatsen till på måndag känns bara längre och längre bort för varje minut som går. Typ som att det går bakåt istället för framåt. Ännu ett kvällspluggpass hemma hos mamma avklarat och ändå är jag hästlängder (varför säger en egentligen så?) från att vara klar. Tror jag börjar bli knäpp, på riktigt för jag kan verkligen inte koncentrera mig och sortera ut så som jag tycker mig ha kunnat tidigare. Och neeeeej, jag överdriver inte, jag tror verkligen inte jag kommer hinna bli klar. Det suger. Well, well, i kväll kommer jag inte kunna få något mer gjort så nu kryper jag till kojs istället. Vem vet, kanske kanske vaknar jag i morgon med massor av bra analyser och en helt färdig bild av hur den sista delen ska struktureras upp. Hrrrrm.