Trettiosju fulla
Idag firas tre veckor (kvar) med molvärk och småförkylning. Smärtan mellan benen (ursäkta alla känsliga men det är vad det är) har i alla fall gett med sig vilket gör att livet känns lite lättare. Det var ett himla klagande kanske kan tyckas men ibland är det är liksom verkligheten just nu. Det går lite upp och ner och som jag skrivit tidigare vill jag kunna kika tillbaka här om nåt år eller så och komma ihåg både bra och mindre bra (kanske bättre uttryckt: förjävliga) dagar. Därför skriver jag även om äcklet.
Men om jag backar lite...det är bara tre veckor kvar till bf (beräknad förlossning) idag, 21 dagar. Helt galet! Känns som jag sagt så varje vecka och det har jag säkert också. Men, det känns liksom lika galet varje gång jag checkar av en gången vecka.
Under veckan som gått har jag dock fått en del nya insikter. Till exempel har jag ínsett att det nu kan vara dags när som helst. Att min kalender kan vara helt meningslös eftersom det inte går att förutspå exakt när plutten vill komma ut. Det är liksom inte som ett födelsedagsfirande, en basketmatch eller barnmorskebesök. Nej, värkarna kan starta när som helst. Vilken dag och vilken tid som helst. Det går liksom inte att planera och det är bara onödigt att gå och vänta på det. När det är dags är det dags. Och jag som har en fullspäckad kalender fram till den 12:e. Kanske dags att släppa kontrollbehovet och börja avboka? Ähh, går ju inte att sluta leva bara för att jag är höggravid. Nä, vi kör på så får vi se hur länge det håller. Fast släppa kontrollbehovet måste jag utan tvekan ändå göra. Eller måste och måste, men jag har en känsla av att det kan vara rätt bra.
Idag: vecka 37+0 = 21 days to go