Mentala tidsgränser

Jag har sedan länge (ända sedan jag började styra själv över min läggtid) haft problem med att komma i säng i bra tid på kvällen. Det är mycket sällan jag kommer i säng innan midnatt och då kan jag inte bara somna utan måste läsa, spela eller snacka mig till sömns. Släcker lampan gör jag oftast först mellan 01.00 och 02.00, på helgerna många gånger mycket, MYCKET senare avsett om jag bara är hemma. Har på senare år insett att jag har någon slags mental tidsgräns, som jag själv satt upp, för när det är ok att sova eller snarare när dagen är över. Gränsen är satt till 24.00. Jag räknar helt seriöst ned tiden med 24.00 som sluttid. Rätt så sjukt men jag har hakat upp mig och har jättesvårt att ta mig ur den dåliga vanan.

Under de senaste dagarna har jag upptäckt en annan sån här gräns jag satt upp. Förstår egentligen inte hur den har kunnat undgå mig tidigare för när jag tänker efter har den nog hängt med ändå sen jag startade plugga eller kanske egentligen i hela mitt liv!? Det är nämligen så att jag är väldigt morgontrött. Jag är liksom inte riktigt mig själv när jag vaknar, oavsett när jag vaknar, och det tar timmar att komma igång. Den nyupptäckta tidsgränsen bygger lite på detta. Under de perioder då jag pluggar eller kanske bättre sagt, intensivpluggar (typ inför tentor, under skrivandet av hemtentor och så vidare) så kommer jag aldrig riktigt till skott förrän efter klockan 12.00. Det händer ofta att jag ställer klockan tidigt för att komma upp och sätta igång men det slutar oftast ändå med att jag bara sitter i soffan och glor på tv eller springer runt och plockar och donar tills det magiska klockslaget. jag myser hellre lite längre och börjar när det är dag. För i min värld är det inte rikigt dag förrän efter 12.00.

Att nattgränsen är sjuk (det är ju så himla skönt att sova) är en sak men jag kan ju alltid ta ige sömnen på något sätt. Det är värre med pluggg-/daggränsen, ja förlorar så himla mycket effektiv tid på det här sättet. Måste jobba lite mer på att bryta vansinnet, livet skulle bli så mycket mer harmoniskt så.

Ja, jag vet, jag ÄR sjuuuuuuk!

↑