What goes around..
Kommer på mig själv ibland med att tänka dom dummaste tankarna, och ja, ofta även säga dom högt. Ofta är det bara ren skadeglädje och vare gång det händer känns det lite jobbigt, att jag, jag som egentligen är en sån fin människa, verkligen tänker och säger såna fula saker. Jag vill inte göra det men samtidigt känns det ändå så bra. Det blir nästan som en boost för mig då det oftast handlar det om sånt där jag har en fördel, om än en pytteliten så har jag ändå en fördel och det känns i dessa moments så himla skönt. Brukar fundera på om tankarna kanske är framkallade p.g.a. att jag själv inte får tillräckligt med uppmärksamhet, kanske är det bara den jag är ute efter samt min egen bekräftelse. Kanske är det mitt sätt att säga att jag ändå är rätt så bra efter allt. Kanske är det så, men jag tror inte det, jag tror istället att det är ett tecken på mänsklighet. Att jag säger det högt kanske är ett problem med att hålla tankarna i styr eller så litar jag bara tillräckligt mycket på mina kompisar och känner därför inget behov av att hålla mina tankar för mig själv. Fast jag tycker ju egentligen att det är lite kul också. Sjuk tjej! Kanske är det en blandning av allt jag nämnt!?
Det spelar egentligen ingen roll. Jag är medveten om vad jag gör och jag vill försöka bättra mig, alla sjuka tankar behöver faktiskt inte komma fram, what good comes from it? Dessutom kanske jag borde tänka lite på mitt karma för ofta är det ju faktiskt så som ordspråket säger "what goes around, comes around".
Peace!