Ensam
I dag har jag för första gången varit utan Elliot. Eftersom Elliot bestämde sig för att komma 2,5 veckor tidigare än beräknat födelsedatum så blev avslutet av praktiken en aning hastigt. Någon utvärdering och avslutningsmöte hanns därför inte med utan sköts upp. Tills i dag. Först var det tänkt att min handledare och arbetsledare skulle komma hem till oss men sen bestämde vi att vi istället skulle ses på ett café en bit ifrån min gamla praktikplats. Tänkte det kunde vara kul att komma ut lite. Amma och byta behövs ju göras oavsett och det är lika bra att försöka fortsätta leva så "normalt" som möjligt. Dock är det inte helt lätt att hålla ett givande möte med en skrikande bebis så jag och P pratade lite och bestämde att jag skulle ta med mig Elliot till mötet så att tjejerna skulle få se honom men att P sen skulle komma och hämta honom och antingen hålla sig i närheten (om han skulle bli hungrig) eller åka hem om det kändes ok. Jag tog alltså med Elliot och åkte för att möta upp mina gamla "kollegor". Han sov fint ända tills P cirka en timme senare kom för att hämta honom. Perfekt med andra ord. Det kändes lite underligt när P tog med sig honom och gick men samtidigt oväntat bra. Jag lyckades till och med fokusera på mötet ett tag utan att oroa mig för hur det gick för P. Efter ett tag kände jag dock att jag måste kolla läget, Elliot hade vaknat och var hungrig. Som tur var var mötet nästan över och jag kunde möta upp P vid tunnelbanan och ge vår son en slurk innan vi åkte hem och myste. Vi borde självklart ha pumpat så att P kunde ha löst det själv men jag har ännu inte vågat mig på att använda pumpen. Tror jag ska ta mod till mig snart och få det överstökat. Den skulle antagligen kunna göra mitt liv en aningen lättare. Framförallt skulle jag antagligen få en del mer nattsömn då P skulle kunna hjälpa till med matningen. Hur som helst har jag för första gången varit ifrån min lilla skatt i dag. Bara i cirka 1.5 timme, men ändå. Det kändes minst sagt underligt att åka tvärbanan med bara handväskan som sällskap. Naket liksom. Tänk vad fort det gått att bli så fäst och van vid vår lilla kille. Fantastiskt.