Sömnproblem

Tänk att det ska vara så svårt att sova när jag som mest behöver det. Har knappt sovit de två senaste dygnen, eller i alla fall inte som jag borde. Istället har jag vridit och vänt på mig, gnytt av smärta och vaknat med svidande ögon. Nu i natt när jag äntligen trodde jag skulle få sova lite normalt då kan jag helt plötsligt inte slappna av. Jag som kände mig så trött runt 11 och gjorde i ordning mig för sängen i tid för en gångs skull sitter nu vaken vid hav fyra trots svidande ögon och ett trött sinne, konstigt det här med sömn tycker jag.

Måste ara sticka in med att det antagligen egentligen är P's fel att jag sitter här. Han lyckades nämligen skjuta på sina läxor ända tills klockan halv 12 bl.a. på grund av en "mycket viktig" basketträning. Då behövde han självklart min hjälp och klara var vi inte förrän 2 timmar senare. Som vanligt har jag när det är dags att sova lite svårt att komma till ro utan att exempelvis läsa. Efter 5 minuter med min bok (och en sådär 5 omsomningar av P) öppnar han sin mun och kläcker ur sig: -How long will you keep your light on? Kunde knappt hålla mig för skratt, samtidigt som jag hade lust att ryta: -Det är ditt fel att jag ligger här och läser tjockis! Sån jäkla klockren P kommentar..hahaha Lyckades dock bara vara tyst och fter en så där 10 sekunder hade han somnat om igen. Jag skyndade mig att avsluta och släcka men den strategin var nog inte den bästa med facit ii hand. Skulle nog haläst liiiite till så hade jag antagligen också sussat gott vid det här laget.

Well, well, livet är inte alltid rättvist, ganska sällan faktiskt. Men just i det här läget är det inte så farligt faktiskt, kan leva med just detta. Dock skulle jag gärna se att andra orättvisor kunde försvinna för gott nånstans lågt, långt bort. Men som jag skrev för länge, länge sen...det ända jag kan göra är att finnas till och stötta när än det behövs. Jag finns här, forever and ever. 
↑